Hide and seek

Dagar och veckor kommer och går; men snart är det över. Om mindre än en vecka så är det äntligen sommarlov! Det känns underbart och denna känsla späs på av den oerhörda värmen (jag syftar här på värme av två skilda slag). Skolslutet innebär bara positiva saker, för att vara ärlig; med undantag av en sak. Det är alltså dags att det blir officiellt. Det är numera tekniskt omöjligt för mig att gå ut gymnasiet med 20.0 (eller 22.5 som det kommer att vara). Min dröm blev sänkt redan i första ring; ett VG i Matematik B är orsaken. Med det sagt så är jag långt ifrån säker på att jag får MVG i alla andra ämnen, så det kanske inte bara är det som gör slut på drömmen om ett perfekt avgångsbetyg. Dessutom så är det ju två års studier kvar…
   Men åh, så dumt det känns! Det fanns ämnen som jag i början av året inte förstod hur jag skulle få MVG i, såsom Franska 3 samt Svenska A, som jag nu, med största sannolikhet, kommer att få MVG i. Att få MVG i Idrott och hälsa A, något som jag förut sett som en direkt omöjlighet, känns nu högst verkligt (kanske inte nu i ettan, men i tvåan). Att nu känna att det som fäller mig är ett VG i en mattekurs, ett ämne där MVG känts som en självklarhet känns så onödigt och rent ut sagt jävligt. Vad gjorde jag för fel? Varför pluggade jag inte mer? Jag är ett sådant nöt!
   Problemet här är inte att jag är säker på att jag “behöver” 20.0 för att bli vad jag vill (jag vet inte vad jag vill bli), utan att jag nu kommer gå runt de resterande två åren och känna ångest för det faktum att om jag skulle ångra mig, om jag skulle vilja bli veterinär eller läkare, så är det nu i stort sett omöjligt. Och allt på grund av en mattekurs… fan också…

Jaja, borsett från detta, som antagligen kommer att förfölja mig i mitt psyke ända tills jag verkligen vet vad jag vill bli och redan är på väg dit, så mår jag super! Sommaren innebär ju trots allt massor av ledig tid, något som jag tidigare somrar bara uppskattat delvis. Jag har upplevt somrar som långtråkigas händelsefattiga och enformiga. I och för sig kan jag ju inte vara säker på att denna sommar ska bli annorlunda, men denna sommar finns det något som kan tänka mig att göra varenda dag hela lovet; att träffa min flickvän. Efter år av ensamhet har äntligen någon som älskar mig lika mycket som jag älskar henne; det är en känsla som jag inte kan beskriva. Allt jag vet är att jag vill spendera så mycket som möjligt av min tid med henne. Åh, som jag älskar henne…

En annan sak, som jag bara tänkte nämna i förbifarten är att jag nu läst del två av Pita-Ten nu också. Förmodligen så kommer jag väl så småningom ha läst om hela serien… 
   Har än så länge inte heller köpt Drömmarnas djup, men det blit väl av för eller senare.

I sommar planeras förutom överstående, även en massa läsande. Eller Jag hoppas på det i alla fall. Jag måste i varje fall läsa Kafkas Processen som jag köpte någon gång under jullovet samt Tao enligt Puh, som jag lånat av Alef. jag kanske även bör läsa Kafka på stranden av Haruki Murakami, en bok som många i min vänskapskrets läst och lovprisat. Det är väl dags att även jag blir “frälst”. Men som alltid, vi får väl se hur det går med allt detta…