Hide and seek

Jag vädrar förändringar och repriser från det förgågna. Eller det är i alla fall vad saker och ting pekar på. ”Framgångar” och ”tillbakagångar”, huller om buller. Eller något sådant…

I fredags var det karnival, och pga. det så spökade jag och några av mina fellow comrades ut sig; till The Strokes, fast i nyversion. Orginalbandet var så tråkiga, att vi bestämde oss för att göra en liten makeover på dem; istället för att bara, liksom det riktiga bandet klä oss i jeans och t-shirt, så bestämde vi oss för att lägga till en till dimension till det hela. Så vi sminkade oss, vi använde mascara, kajal, svart ögonskugga och massor av hårspray och vips, så var hela konceptet mycket intressantare och The Strokes hade förvandlats från ett indie-rockband till ett emo-indie-rockband.
   Men detta blev mer än bara en kul grej. Hela den här grejen med att sminka sig tilltalade mig. Eller rättare sagt, jag tyckte det var kul och jag tyckte det såg snyggt ut (även fast själva sminkningen var ganska slarvigt gjord, pga. tidsbrist). Så jag har nu mer eller mindre bestämt mig för att gå ut och inhandla diverse kosmetikaprodukter, för att åtminstone testa. Wish me luck…

Sminkgrejen är egentligen den enda nya företeelsen i mitt liv den senaste tiden. Men ”tillbakagångarna” jag pratade om är fler. Till att börja med så tror jag att jag ska ta upp tennisspelandet igen. Jag försökte med detta för ungefär ett år sedan (jag tror det var ett år sedan…), men misslyckades då (kommer inte ihåg varför). Jag har egentligen inte spelat tennis aktivt på typ fem – sex år (eller ännu längre), så jag kommer ju inte att kunna ta upp det på någon hög nivå om jag inte börjar gå hos en tränare, vilket typ är vad jag skall göra.
   En annan sak jag hade tänkt börja ta lektioner i igen är sång. Jag känner att det är något jag verkligen behöver, för min sångteknik är verkligen lika med noll, i princip. Det är dags att jag verkligen blir bra i något som man automatiskt blir ansed vara bra på när man går på den skola som jag gör: på att sjunga. Det är dags att sluta vara falsk och göra något åt problemet. Dessutom tänker jag fortsätta vara dålig på att sjunga bara för att jag inte kom in på någon estetisk sånglinje. No, I’ll fight!
   Det finns en tredje grej, som även den har med sång och musik att göra. Jag fick idag ett ryck medan jag träffade Lars; jag frågade honom hur det gick för ”hans” band, det band som det var tänkt att jag skulle börja sjunga i. Detta sångaruppdrag blev dock inte av, helt beroende på att jag inte hade lust just då.
   Men nu har jag kommit på andra tankar; det vore ju jättekul att sjunga i ett band! Att Lars nu dessutom berättade att bandet tänkt byta musikgenre, från hårdrock till ”mysmusik”, gjorde ju dessutom allt ännu bättre. För trots allt så är hårdrock en ganska enformig och platt musikgenre; det blir tråkigt i längden.

Det är sent och mörkt ute – det har blivit höst – , kanske bäst att bryta här. Tjing!