~ Top secret – Not to be read ~ september 12, 2008
Posted by whythis in Fredag, Höst, Känslor, Saknad, Tankar, Trötthet.Tags: Dimma, Ensamhet, Isolering, Närvaro
trackback
Hela dagen har känts som höljd i ett töcken, en ogenomtränglig dimma som hindrar en från att se längre än den närmaste tiden; minuter och sekunder, inte timmar, dagar, månader och år är de tidsramar som man tvingas leva inom i denna tjocka.
Jag har känt mig isolerad hela dagen, utestängd från allt och alla. Till och med tiden har varit mig otillgänglig och allt detta har gjort mig dyster. Jag har känt ensamhet och saknad hela dagen; men dessa känslor är bara delar av en större helhet, ett större tomrum.
Jag har under en tid – jag kan inte säga om det är en lång eller kort tid, det går över min horisont – känt mig obehövd och utan egentligt syfte och mening. Jag känner att det inte är någon som söker mig, ingen som frågar efter min närvaro.
Detta inlägg går i det fördolda.
Beslutet fattat av whythis 12 september 2008.
Slut på meddelandet.
Det är din inställning.
Nu får du förklara dig.
Det var väldigt långsökt, jag minns knappt hur jag lyckades formulera mig så obegripligt.
Men jag tror att jag försökte säga ungefär ”så är det”. Ibland är man på bättre humör, ibland på sämre. Försöker man ha en optimistisk inställning själv brukar det för det mesta färga av sig på omvärlden. ”Så är det” – det är inget man kan förstå eller påverka, det bara är så helt enkelt.
Jag ska försöka att inte moralisera så mycket över saker och ting, kanske.
Summa: Jag vet inte. Lyssna inte på mig.
Tvivla aldrig på att folk behöver dig.
Det också.