På smärtans gräns
Onsdag 21 / 11 -07
En känsla väller fram,
en brusning ändock,
fram igenom mitt hjärta.
Tankar, minnen och även drömmar;
allt slås plötsligt sönder,
en värld som går under,
i stillhet och tystnad.
I en värld som inget märker,
är jag ensam kvar med min själsliga smärta.
I denna timme,
i snarans timme,
skall världen slutligen omslutas i mörker.
Allt är klart.
Det gäller bara att ta steget,
och som i en viskning,
är allt sedan förbi.
Kommentarer»
No comments yet — be the first.