Posted by whythis in Tankar, Tisdag.
Tags: Frågor, Mask, Masker, Personlighet, Roll, Roller
Jag läste idag Amandas blogg, där hon skrev om stereotypa könsroller och det skådespel som en del brukar för att lättare passa in i sin omgivning. Folk som brukar falskhet och sin självvållade undergivenhet för att att tillfredställa samhällets normer och för att undvika risken att bli lämnad av sin partner.
Går dessa människor in i förhållanden med inställningen att spela en roll? Förväntar de sig att rollerna ska spelas, även av sin partner?
Frågorna är väl ställda och jag skulle gärna få olika personer svara på dem. Själv känner jag mig helt utan referensramar och känner därmed att jag inte ens kan börja försöka svara på dessa frågor.
Jag ser dock en liten hake i den här typen av debatter och diskutioner. Hur avgör man när en människa gömmer sig bakom en mask? Som en professor i filmen The Mask säger: We all were masks. För det är sant at vi alla bär masker och det hela tiden; åtminstone om man måste envisas med att folk bär masker. 
Antingen bär alla alltid masker, eller så bär ingen det någonsin; åtminstone inte omedvetet. För enligt mig så går det inte att ringa in hur en människa är, det vill säga hur hennes personlighet ser ut. Varför? Jo, därför att alla människor har (tendenser till) alla sorters sidor och beteende, det är bara att vi väljer vilka sidor vi ska visa upp i olika situationer. Om dessa val sedan är medvetna eller inte går säkert att diskutera, men jag tycker det faktum att alla person faktiskt har ALLT inom sig räcker för att konstatera att man inte kan gå och påstå att vissa bär masker medan vissa inte gör det.
En annan aspekt man måste ta med i det här resonemanget är att människor faktiskt förändras och det hela tiden; både omedvetet och medvetet och både under kortare och längre tidsperioder. Att inte vara ”sig själv” kan liknas vid att vara i förändringprocess, dvs. att leva. Kan man säga att en person som förändras från någon dem varit bär en mask? För återigen, om man väljer att säga, ja, den här personen bär faktiskt en mask, så väljer man även själv att ständigt bära en mask, samtidigt som man dömer alla andra till att ständigt göra det. Att hänga på den redan nedtyngda människan en mask gör inte bara hennes ok än större; det skymmer även hennes sikt och hindrar henne därmed att se andra saker.
Det inlägg av Amanda som detta inlägg bygger vidare på, är en respons på detta blogginlägg.
Posted by whythis in Fredag, Lördag, Måndag, Onsdag, Saknad, Söndag, Sommar, Teater, Tisdag, Torsdag.
Tags: Bär, I väntan på Godot, iPhone 3G, Jönköping, Kaffe, Kinderägg, Kladdkaka, Mat, Middag, Miyazaki, Nötter, Pizza, Pocky, Projekt, Samuel Beckett, Sömnbrist, Schack, Spirited Away, Taizé, Te, Teater, Trötthet, Turkisk yoghurt med nötter och honung, Vidrigt
Så nu är man tillbaka. Äntligen, måste jag nog faktiskt säga! Det har varit väldigt roligt och rätt så lärorikt, men det har å andra sidan varit extremt jobbigt, då speciellt de sista två dygnen.
Men börjat nog i fel ända här. Jag har ju inte ens berättat vad det är jag återvänder från. Jag har spenderat de sista fyra dagarna hos André. Dessförinnan spenderade jag dessutom mer än tjugofyra timmar i vaket tillstånd, tillsammans med Lars och Johanna, som är en av de personer från Jönköping som jag träffade i Taizé när jag var där sist, som i helgen var på besök här i Stockholm.
Jag börjar från början. I söndags mötte jag och Lars Johanna på Bussterminalen i City tidigt på morgonen. Vi började dagen med att dra runt lite runt Sergel och Gamla Stan, innan vi tog tunnelbanan ut ur stan för att komma hem till Lars. Efter att ha besökt hans hem, gungat i ett antal gungor och ätit pizza på ett skolmatsalstak så vandrade vi sedan hem till mig, för att se hur jag bor. De båda besökarna blev som de flesta andra som besökt mitt rum för första gången på sista tiden chockade över hur tiden verkar ha stått stilla därinne. Så efter mängder av kommentaret (och gnäll) så gav vi oss av tillbaka till Lars. Där bakade vi en kladdkaka samt gjorde extra kladdkakssmet för att äta, för att sedan gå ut för att testa på en omtalad och mycket klassisk sprängteknik; en blandning av vatten och bakpulver i ett Kinderägg. Detta visade sig fungera, något som jag speciellt fick erfara då ägget exploderade så att det mesta av dess innehåll kom på min kofta och mina byxor. Vi återvände sedan återigen till Lars, där vi tittade på Miyazakis Spirited Away. Vi åt tortelinni i början av filmen, under vilken jag sov större delen av tiden. Jag vaknade dock när filmen var över och vi satte oss nu i köket och drack te, pratade och åt kladdkaka, innan vi bestämde oss för att gå ut och ta en morgonpromenad. När vi återvände drack vi mer te och även kaffe samt åt lite mer kladdkaka. Sedan lade vi oss i vardagrummet och lyssnade på musik och pratade, ända tills klockan började närma sig åtta, då vi gav oss av in till stan, där vi drog runt ett tag i jakt på ett kafé där vi kunde äta frukost. Vi hittade ett på Tegnérgatan, där jag åt en macka och drack lite juice. Vi gick sedan och köpte Pocky på Japanska Torget och vandrade därefter till Kulturhuset, för att besöka Lava. När det visade sig att Lava var stängt, så gick vi in i Kulturhuset ändå, men för att spela schack istället. Denna schackmatch visade sig bli en av dem längsta och segaste jag spelat, detta självklart på grund av att ingen av oss sovit (med undantag av mig, som dock kanske max sov en och en halv timme). När matchen var slut så bestämde vi oss för att gå och äta lunch på Sushi Eki. Till denna lunch blev även André och Alef inbjudna. När så lunchen, som förövrigt var lika god som vanligt, var slut, så var det dags för oss att bege oss till bussterminalen, för att Johanna skulle hinna med sin buss. Vi satt alla fem och väntade och pratade i cirka en halvtimme, innan det var dags att ta avsked för den här gången. Sedan åkte jag hem och sov. Typ.
Två dagar senare var det dags att överge hemmet ännu en gång. Denna gång var det för att bege mig till att André. Grundidén när jag gav mig av var att jag tillsammans med André och Alef skulle repetera in Samuel Becketts pjäs I väntan på Godot. Tanken var att vi skulle repetera åtta timmar om dagen, sex dagar i veckan i tre veckor, där vi skulle bo dem första två veckorna i Andrés lägenhet, för att sedan flytta över till Alefs under den sista veckan.
Det här teaterprojektet var något som vi hade planerat sedan länge, men det var inte förrän för cirka en vecka sedan som vi bestämde exakt hur det skulle fungera rent praktiskt, det vill säga var vi skulle repetera och bo. Sedan bestämdes det och jag skulle infinna mig hos André under tisdagen; André och Alef var redan där. Detta omöjliggjordes dock av att jag drabbades av halsont och allmän trötthet, så min avresa sköts upp till morgonen därpå. Och så, på onsdag morgon så anlände jag hos André. Dagen inleddes, liksom alla de nästkommande (då bortsett från igår (och troligtvis även idag)) med japansk frukost.
Sedan inleddes repetionerna. Dessa blev dock varken så långa eller så intesiva som jag hade väntat mig och den uppsatta repetionstiden på åtta timmar hölls inte alls. Jag blev ärligt talat både lättad och besviken av detta. Lättad därför att jag på senaste tiden inte alls varit taggad på det här projektet och faktiskt lekt med tanken att hoppa av helt. Besviken därför att jag, nu när jag inte hade hoppat av utan faktiskt var med, hade hoppats att vi helhjärtat skulle kunnat ägna åt det vi sagt att vi skulle göra.
Och så, efter två dagar av halvhjärtade försök till repetitioner, så bestämde vi oss för att ändra projektets genomförande. Vi bestämde oss för att, istället för att ägna oss åt repetion under en koncentrerad period istället sprida ut repetionstillfällena och vi bestämde även att vi skulle avbryta denna repetionsvecka med omedelbar verkan. Alef beslutade sig för att avbryta sin ungefär fem dagar långa konstanta vistelse hos André och ta sig hem, något som även det genomfördes med omedelbar verkan.
Så från och med fredag så var jag och André själva i lägenheten. För att bli av med lite av dem groteska mängder matvaror som huserade i boningens skafferier så beslutade vi oss för att på kvällen anordna en middag för lite olika vänner. De inbjudna som beslutade sig för att dyka upp var Amanda, Taiba och Klara. Andra tilltänkta inbjudna som tyvärr inte kunde komma var Ulf samt Matea, då vi inte ens efter ansträngningar lyckades få tag på Ulf och då Matea var påväg till Småland (något som jag borde ha haft stenkoll på, men som jag var aningen osäker på).
För att förbereda för denna exklusiva supé så utarbetades en trerätters middag (helt vegetarsik, så klart), kompletering av matlagren genomfördes och det städades och fejades. Jag lyckades även att genomdriva en ommöblering av lägenhetens vardagsrum, en möblering som både jag och André själv blev nöjd med. Vi dukade bordet med finbestick och kristallglas och iklädde oss innan gästerna anlände i kostym, allt för att ge ett så överdrivet (och dumt) intryck som möjligt. Alltsammans gick utmärkt och det blev en trevlig kväll samt morgon, med Trivial Pursuit, scones, en tre timmars promenad samt överdrivna mängder mat. Det slutade med att vi alla (med undantag av André, som valde / tvingades att diska) satt ihopkrupna i soffan och de två fåtöljerna och drickandes kaffe och te, medan solen steg allt högre över hustaken i öster. Allt som allt var det en underbar kväll och det ända som saknades var Matea…
När man lever ensam, där ensam definieras som avsaknaden av vuxna, vilket innebär att man själv måste stå för samtliga praktiska hushållssysslor såsom matlagning, diskning och städning, så inser man snabbt hur mycket tid som spenderas i ett hushåll till att utföra dessa sysslor. Till exempel så kändes det som vi lagade mat och åt hela tiden, vilket är något som man inte brukar uppleva när man endast äter maten.
Som slutord så måste jag nog säga att det som mest kan symbolisera denna vecka är ändå någon sorts trötthet och utbrändhet, vilket i sin tur ledde till att konsumtionen av kaffe denna vecka uppgick till lite mer än fem koppar, mot vanliga inga eller en. Men jag är nog trots allt tacksam mot denna svarta dryck som gång på gång håller än uppe mot alla odds när man som mest behöver det.
Men det finns fler saker som jag kan låta symbolisera veckan; många och långa promenader på kvällar och nätter, socialisering på hög nivå samt stundtals mystisk mathållning, såsom turkisk yoghurt med nötter och honung, havregrynsgröt med bär samt improviserade trerätters middagar.
Det har varit en lång och jobbig vecka. Men det har även varit väldigt kul. Men nu är det dags att sova. God natt!
Hide and seek 